Byggnaden är ett exempel på 1960-talets modernistiska stilideal, en ljus låda vilar på betongpelare ovan en indragen volym i tegel. Obehandlad betong, ljusgrå skivmaterial, varmgalvaniserat stål och tegel är karaktäristiska för både arkitekten och tiden.

Balkongplattorna behövde gjutas om då betongen hade karbonatiserats. Den hade spruckit upp och bitar börjat falla ur. 

Det oregelbundna mönstret på balkongplattornas undersida är ett tydligt exempel på Geisendorfs säregna stil. Betongen är gjuten mot brädform med varierande bredder i två till fyra tum där tjockleken skiljer en halv tum på varannan bräda.

Huset genomgick en större fasadrenovering på 1990-talet och balkongräcket byggdes då delvis om. Det flyttades ut och fick nya fibercementskivor med annan höjd och indelning än ursprunget. Insidan av räcket kompletterades med en vit kompaktlaminatskiva.